Jag ve inte hur gick det till men någon gång under eftermiddagen så snubblade jag över informationen att Belphegor spelar på Trädgår´n imorgon.
Och det triggade en sådan där tillbakablick som inte var av denna värld.
Jag slängdes tillbaka till våren 2009 då jag var så där sjukt ung, rätt vilse i livet men då jag var nykär och åkte hela vägen till Stockholm för att gå på deathmetalkonsert med en fantastiskt fin människa. Ja jädrar. Jag gillade inte ens deathmetal men vad gör man inte när hela hjärtat bara sjunger i kroppen, jo man säger "klart jag kommer upp". Och det var en helt okej konsert och det bandet som vi väntade på var just Belphegor. Jag minns att jag kände mig rätt vilse för att det var helt ny musik och ovan miljö men att det var rätt tufft.
Om jag inte minns fel så var det en hel del band som spelade den kvällen och inte bara Belphegor som vi var där för att se. Det var något band med en kickass sångerska som hade en enormt mäktig röst med men det har jag ju självklart tappat bort namnet på.
Det blev ju aldrig så att jag fastnade för deathmetal och den kärlekshistorien var jag för omogen för att hantera på ett vettigt sätt trots att jag var så kär.
Ah well, det är fina minnen så här en regnig torsdagskväll när jobbet slutar. Det får mig att minnas hur bra livet var och hur bra det faktiskt är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar