På lördagen så kom Gnistrar förbi, vi diskuterade genus, föreläsningar, etnicitet och allt möjligt.
Vi lagade sjukt god mat i form av rostade rotsaker, fläskfilé i ugn, sallad, bearnaisesås samt den godaste såsen ever med lök, grädde, marinad och vitt vin.
Slurp!
Det är seriöst att leka "Resan till Melonia" i affären. Foto: Josefin Westborg |
Jag var lite orolig för lördagskvällen. Zaramis skulle fira sin 30-års dag och det var en fest som vi alla tre planerat att gå på.
Problemet var att festen var på Berget, mitt gamla hem där jag inte satt min fot på drygt ett och ett halvt år.
Problemet var att mitt ex skulle vara på festen.
Det var två rätt stora problem som jag tänkte mycket över.
(Här kan ni läsa mer om varför jag inte gillar Berget och vad mitt problem med mitt ex består i)
Jag har inte satt foten på Berget på ett och ett halvt år och jag har sedan länge insett att jag inte ska vara i närheten av mitt ex. Det blir inte bra då.
Men efter lite tankar och bollande så beslutade jag mig för att gå. Både för att Zaramis är en fin och väldigt vettig människa jag tycker om men också för att det var dags att sluta vara rädd.
Dags att våga och på ett sätt ta tillbaka staden jag bor i.
Så hur blev det?
Det var jättetrevligt! Angel var med på sms under kvällen och jag kunde inte önskat mig en bättre crew för kvällen. Förutom Zinwei och Gnistrar så var underbara Wonderkarin, FrKarlsson och Feminazgul där.
Vi tillbringade kvällen med glassdrinkar, små minimustarcher på fingrar och glas samt en stor dos jävlaranamma och attityd.
Att vara på fest med ett gäng tjejkompisar där alla är vettiga, bra feminister och där jag vet att de har min rygg och jag har deras var helt underbart. Jag kände mig som att jag kunde ta mig an hela världen och lite till. Jag kunde ha genuint trevligt på festen för att jag visste att de fanns i närheten. Tusen gånger starkare och lite till! Det är det här det innebär att bli fri.
Krossa patriarkatet! Bild från Wonderkarin |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar