Det har blivit dags att prata om rasism igen och det är som vanligt
1)aldrig roligt men
2)alltid välbehövligt.
Jag har som ni vet under senare år sett en förändring i debatten, den där frågeställningen gått från;
“Hur motverkar vi rasism och nazism?”
Till:
“Varför är det fel att uttrycka sig rasistiskt”
“Varför är det fel att uttrycka sig rasistiskt”
Hade det inte varit så tragiskt hade jag skrattat högt. Men jag är tyst och arg istället.
För det är inte roligt när debatten hela tiden flyttas från att handla om diskriminering och rasism till att handla om en förvriden syn på vad vi får säga och inte.
Det skär i hjärtat på mig varje gång som jag hör orden: “Varför det är fel att uttrycka sig rasistiskt?”
Ännu mer när jag ser människor som berättar om när de blivit utsatta för rasism och det direkt dyker upp människor som säger:
De sällsynta gånger jag säger att “Det där är en tråkig kommentar, du kanske borde fråga mig något annat?”, så har bemötandet snarare blivit kränkt upprördhet och ledsenhet (“Men jag menade ju bara väl och var nyfiken.”) vilket lett till dålig stämning och där jag blivit den som betraktas som den som gjort fel.
“Men är det där verkligen rasism? Jag tycker att du överreagerar.”
Det är något väldigt skevt när hela debatten om att motverka rasism tappas bort i en metadebatt om varför rasism är fel och ännu mer när det börjar debatteras vad som är “äkta” rasism.
Jag har tänkt på detta under året som gått, främst utifrån mina egna upplevelser.
Det jag ser är att det finns ett mönster i synen på rasism, hur allvarligt det bedöms av icke-drabbade och hur de som drabbas förväntas hantera det.
Egentligen är det två varianter av rasism där det första bedöms mycket mildare än det andra.
Variant 1, även kallat “Men jag måste ju få vara nyfiken på dig!”
Kommer ofta i form av nyfikna eller skämtsamma kommentarer, till exempel:
Du är så jävla exotisk, du måste vara vild i sängen!
Ni från Indien och Asien är alltid så bra på att laga mat
Men är det inte så att du har rytmen i blodet?
Kommentarerna jag räknar upp här verkar harmlösa men i grund och botten är de rasistiska kommentarer. De är baserade på fördomar och stereotyper som får stå oemotsagda för att vi lär oss att inte skapa dålig stämning och för att det ses som kul att folk vågar fråga.
De placerar mig i ett fack där jag inte ses som en person och där varje konversation vi har efter de kommentarerna för min del kommer att präglas av en undran om du pratar med mig eller med “en spännande exotisk person” som det är fritt att kleta dina fördomar på.
Det är klart att du får vara nyfiken på en person men ha lite taktkänsla och framförallt, var inkännande.
Det finns tusen saker du kan fråga en rasifierad person om som inte tar avstamp i tråkiga fördomar och stereotyper. Till exempel vad personen jobbar med,om träning eller varför inte något om tv-serier.
Det ger garanterat bättre utgångspunkt för samtal och kanske för en framtida vänskap.
Den här typen av kommentarer möter jag fortfarande och de är tråkiga men det som är mer tråkigt är hur vi ser på den här typen av kommentarer.
För kunde jag inte haft lite humor?
Självdistans?
Eller bara varit lite jävla trevlig och lett lite mer?
Svar nej.
Det är inte okej att häva ur sig massa rasistiska klyschor och sedan säga att det bara var på skoj.
Det är inte okej att säga till den rasifierade som säger ifrån att hen skapar dålig stämning och inte kan ta ett skämt eller en komplimang.
För det är inte skämt, det är inte komplimanger och det är inte kul med rasism.
Rasifierade har all rätt i världen att skapa dålig stämning och säga ifrån när det byggs rasistiska fördomar på vår bekostnad.
“Harmlösa” kommentarer med rasistisk förankring kommer aldrig vara en bra konversationsstartare och oavsett vad som sägs så är detta rasism.
För allt börjar i fördomar, i stereotyper och i “harmlösa” kommentarer.
Det är när sådana kommentarer blir norm och får stå oemotsagda som det växer och blir till mer.
Med det sagt går vi vidare till:
Variant 2, även kallat “Sådana som du borde skjutas”.
Detta är den så kallade grövre delen av rasismen, den som handlar om hot, hat och påhopp.
Det är här jag placerar de händelser som drabbar mig från okända personer som inte sker på någon annan basis än att de inte gillar min hudfärg.
Den här formen av rasism är snabbt växande, den är aggressiv och den kan drabba vem som helst, från barn till vuxna.
Jag har skrivit så mycket om detta redan så jag tänker inte dra några exempel här men läs gärna min text över första halvan av 2018 här.
Den här formen av rasism gör mig aktivt rädd, förbannad och framförallt så är den ett aktivt hot mot min existens som jag har svårt att skydda mig mot.
Så i väldigt förenklad form har där ni rasismens två varianter enligt mig.
Här är det kanske lätt att börja jämföra de två och tänka:
En form av rasism är harmlös och den andra är våldsam… Är det inte enklare att strunta i den harmlösa rasismen och bara leva med den? Kanske vara en smula mindre kränkt och istället fokusera på att stoppa den våldsamma rasismen som verkar mer skadlig?
Nej, det är inte så enkelt även fast många önskar att det vore så. För det första bör vi aldrig jämföra dessa två typer av rasism i syfte att bagatellisera den ena eller den andra och för de andra hänger de ihop och bör ses som två sidor av samma mynt.
Rasism handlar om fördomar, stereotypiseringar och att bli sedd som en hudfärg och en grupp istället för en individ.
Det börjar med ofarliga, harmlösa kommentarer som rasifierade förväntas skratta åt, hantera och spela med i.
Kommentarer som bottnar i okunnighet, fördomar och ibland en vilja att skada och håna.
Står detta oemotsagt så leder det till mer fördomar, mer stereotypiseringar och ett språkbruk som efter ett kort tag får en tydlig ton av ett vi och ett dom.
För det som då sades på skämt räknas nu som sanning vilket leder till ett nedvärderande av människor som rasifieras.
När rasifierade människor ses som mindre värda, mindre smarta och som mindre människor är steget till hatkommentarer, hot och våld väldigt nära.
För ingen vettig människor skulle spotta på en annan människa på tunnelbanan enbart för hur den ser ut. Det är otänkbart eftersom vi blir uppfostrade till att se till alla människors lika värde.
Men när en rasifierad människas värde redan sänkts genom fördomsfulla kommentarer, stereotypiseringar och en åsikt om att “de inte är som vi”, då är det väldigt lätt att spotta på en annan människa.
För du spottar på någon som du inte längre ser som människa eller ens som en individ.
Det är på grund av den här utvecklingen som vi måste betrakta rasism som just rasism. Vi måste sätta ned foten mot allt vi ser och vi får inte låta debatten handla om frågan
“Varför är det egentligen fel att uttrycka sig rasistiskt?”
Enkla svaret: Det är fel att uttrycka sig rasistiskt för att rasism är fel och det är något som varje vettig människa med något innanför pannbenet borde fatta.
Det är vårt och ert ansvar att se till att debatten hamnar rätt.
Där är ett första steg att ha koll på hur saker hänger ihop och se till att inte behandla rasistiska kommentarer som harmlösa och ofarliga. Genom att göra det motverkar vi hat, hot och våld i rasismens namn.
Och låt oss ta med det in i 2019 för att fortsätta arbeta för att motverka rasism och nazism.
Vi kan bygga en bättre framtid. |
Vad betyder rasifierad?
*Rasifierad - Att vara rasifierad innebär att man fysiskt uppfattas som utlandsfödd och annat än svensk. Det är en person som blir utsatt för rasism på grund av namn eller etnicitet. Det är ett bättre ord än icke-vit (som förhåller sig till vit som standard) och bättre än invandrare/utlandsfödd då många som är födda i Sverige också utsätts för samma rasism som de som har migrerat hit.//Beskrivning hämtad från Politism
Mer läsning på temat:
- Almedalen den 1: Nazisterna och vad deras närvaro gjorde
- Hatet mot Durmaz och att fotbollen inte är skurken
- Rasismen i siffror för mig
- Varför det är så viktigt att prata om rasism, strukturer och vithetsnorm
- Varför rasismen idag gör mig livrädd
- Vikten av separatistiska rum
- Omvänd rasism och hur mycket det stör mig
- Rasismens normalisering
- Kära vita vänner, sluta vara så passiva när det gäller rasism
- Whitewashing, blackwashing och lite mer representation
- White feminism och varför det stör mig
- Vithetsnormen och att sticka ut
- Rasismen som ser mig som pappas älskarinna
- #OscarsSoWhite
- Passiv och aktiv feminism och antirasism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar