tisdag 25 juni 2019

West Pride 2019

Sommaren rullade in och West Pride hände som vanligt. Och för en gångs skull jobbade jag i samma stad och hade lite tid över.
En guldsituation men trots detta hann jag inte gå på en enda av de föreläsningar jag ville gå på. Sådant är livet.

Men mitt West Pride detta året kan ha varit det vackraste någonsin. Det var för det första en ny situation för mig att vara på West Pride eftersom jag verkligen bestämt mig för att göra vad jag ville och där jag också var besluten att ha riktigt roligt med vänner och de jag brydde mig om.

Och det resulterade i två dagars dans, prideparad och massor av intressanta samtal om sexualitet, relationer. Det gav mig massor av nya insikter och gjorde mig mycket smartare.


Alltid med mig.


Jag fick vara mig på ett sätt som jag sällan får vara och det är helt ovärderligt.

Framförallt fick jag lära känna nya människor på ett plan som gjorde mig lycklig och fri. Jag fick dansa massor och jag fick gå i prideparaden med världens bästa Proud and Nerdy som vanligt.

Vackra underbara människor innan paraden.


Det var ett Pride som gav mig så mycket positivt. Samtidigt så hade jag hela tiden en känsla av sorgsenhet. För att det är så få veckor jag ser min stad klädd i regnbågsflaggor och känner mig trygg när jag kysser en vacker flicka.
Det är så många dagar annars som jag vet att den friheten inte finns för så många HBTQ+ -personer, både i Sverige och i världen.

Pride för mig är på ett sätt en fest. Det är ett ställe där jag får leva lite mer och känna allt. Men framförallt är det en påminnelse om att kampen inte slutar när paraden lagt sig.
Varje Pride är för mig en påminnelse om att samla energi för att fortsätta kämpa resten av året. För de som inte kan eller får älska vem eller vilka de vill. För att de som kämpar med sig själva och som inte tillåts vara sig själva.


Bästaste Proud and Nerdy


Mer läsning på temat:
Upplagd av kl.
Etiketter: , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)