En av mina käraste hobbys är lajv(levande rollspel). Jag älskar att lajva och har gjort det sedan jag var 18 år. Jag lajvar mer eller mindre beroende på hur mycket tid och energi jag har och har genom åren provat på många olika typer av roller och lajv.
Nyligen började lajvare på en facebookgrupp diskutera detta med att alla ska få vara med att leka och att alla ska tillåtas spela vilka roller de vill.
En rätt självklar sak tyckte jag men så började jag tänka efter lite.
Och efter att ha tänkt lite blir mitt svar nej, alla kan inte få spela vad de vill.
Varför?
Jo för att vissa roller kräver att man klarar vissa saker off.
Därför stör jag mig enormt på när folk inte inser sina fysiska och psykiska offbegränsningar när de väljer sina roller. Eller ännu värre, när folk mycket väl vet om sina offbegränsningar men ändå väljer att spela roller de inte klarar av.
Och argumentet "alla ska få vara med och leka" sväljer jag inte. Visst, alla ska få vara med och leka men se då till att du klarar av att leka enligt reglerna,det vill säga:
1) Följ arrangörernas vision
2) Gör inget du inte klarar av
3) Sluta gnälla och vara vit kränkt lajvare och se dina möjligheter istället.
Men hur kan man då göra sina offbegränsningar till något spelskapande och en väg till nya roller?
Jag tar mig själv som exempel nu för det blir enklast. Jag är 160 lång och ca 50 kilo tung.
Och jag gillar att åka på lajv som till exempel Krigshjärta som är en lajvkampanj som kräver mycket av sina deltagare, både visuellt, fysiskt och psykiskt.
Alltså tränar jag inför Krigshjärta för att kunna ha på mig rustning/ringbrynja/fjällpansar och därmed få ett roligare lajv.
När jag säger träna så menar jag inte att jag går till gymmet tre gånger i veckan och äter speciella dieter, det är jag för lat för.
Men jag provar min brynja, jag vänjer mig vid det. Jag går ut med den och ser hur länge jag klarar av att bära den, om jag kan springa i den och om jag får ont av den.
Om jag inte klarar av den, då gör jag lite armhävningar, går några promenader i veckan eller tar den enkla vägen och lånar en lättare brynja.
Eftersom jag är liten till växten så använder jag oftast avståndsvapen eftersom jag 1) har en chans att vinna och 2) vet hur man hanterar dem.
Ska jag använda närstidsvapen på ett lajv så ser jag till att kunna hantera dem.
Jag åker inte på lajv om jag är sjuk eller har allvarliga skador för att inget lajv är värt min hälsa.
Jag vet inte om det är för att jag har koll på mina gränser som det gör mig extra frustrerad att se lajvare som gnäller över att man borde slopa det ena kravet efter det andra på lajv och använder argumentet "det är tungt med rustning".
Ja, det är tungt med rustning men om du vill spela en sådan roll- se till att du klarar av det. Gå och träna och sluta gnäll!
Och ja, en trasig kropp gör att man kanske inte kan spela alla roller man vill och då ligger det inom ens eget ansvar att se sina begränsningar och inte ta på sig sådana roller. Det är för det första skadligt för en själv men du sätter även dina medspelare i jobbiga och rentav farliga situationer.
Yrka inte på att du ska få spela vilka roller som helst utan att se till att du klarar av det först.
Det är arrangörernas ansvar att tillhandahålla ett lajv man vill åka på men det är ditt ansvar som lajvare att ha koll på dig själv.
Det är spännande att se tuff och hård ut i massa plåt men inget är mindre tufft än folk som inte klarar av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar